Förstå

klätterskalor:

Hur

man

läser

siffrorna

på

väggen

Syftet med en Bra Klätterskala

När man betygsätter klätterleder spelar många faktorer in: väggvinkel, greppstorlek, variation av fotstöd – dessa kan fortfarande mätas relativt objektivt. Det blir dock knepigare när bergkvalitet, aspekt eller synlighet kommer in i bilden. Vissa väggar kan kasta otrevliga skuggor på eftermiddagen, och greppen blir nästan osynliga. Om du är kort i växten kan du ibland inte ha något annat val än att i princip hoppa från ett grepp till ett annat – eller acceptera ditt öde, överge ditt uppdrag och klättra ner med så mycket värdighet som möjligt.

Sedan finns det saker som temperatur och luftfuktighet att tänka på: vad som verkar genomförbart i sval, torr väderlek blir en halkfest på sommaren. Dessutom är klätterleder aldrig statiska. Grepp slits ner, bryts av – och därmed kan en stabil 5.11a lätt förvandlas till en 5.12a över natten. Kom ihåg att graderingen involverar subjektiva faktorer som utgör en allmän konsensus. Vad som känns som en 5.9 för dig kan vara en 5.10a för någon annan.

Kort sagt: Ett betygssystem kan bara någonsin vara ett försök att fånga alla dessa aspekter i ett enda värde. Och det är precis där utmaningen ligger.

De Vanligaste Klättergraderingsskalorna

Betygssystemen skiljer sig åt beroende på land, disciplin och tradition – men de är alla indikatorer på svårighetsgraden av en led. Vissa tar också hänsyn till mängden engagemang och säkerhet som en del av den övergripande bedömningen. Sportklätterleder betygsätts ofta med det franska systemet, medan bouldering vanligtvis använder Fontainebleau-systemet. Det brittiska graderingssystemet tar det ett steg längre och anger dessutom skyddsnivån, exponeringen samt fallrisken. För att förbereda dig inför din nästa klätterresa, här är en översikt över de vanligaste betygssystemen:

Fransk Klätterskala

Som nämnts tidigare har den franska skalan etablerat sig som standard inom sportklättring, särskilt i Europa, men även internationellt. Med början på 1 (mycket lätt), fortsätter skalan genom 4, 5, 6, etc. hela vägen upp till (för närvarande) 9c. Från och med grad 5 används bokstäver (a, b, c) och underindelningar som "+" – till exempel, 7a, 7a+, 7b, etc. En led graderad 7a+ är därför svårare än 7a, men lättare än 7b. Detta följs av 7b+, sedan 7c, 7c+, innan det fortsätter med 8a.

Dock är en fransk 7a+ inte identisk med samma betyg i andra system – särskilt inte i klätterhallar utanför Europa.

UIAA: Den internationella klättringssvårighetsskalan

UIAA-skalan (Union International des Associations d'Alpinisme) liknar den franska skalan, men använder romerska siffror. Du kommer troligen att stöta på den i Tyskland, Österrike och Schweiz, samt på traditionella alpina klättringsleder.

Den sträcker sig för närvarande från I (mycket lätt) till XII (extremt svår) – med högre grader som använder tillägg som "-", "plain" och "+". Om du redan förstår hur den franska skalan fungerar, kommer denna att vara lätt för dig att räkna ut. Svårighetsgraderna från lätt till svår skulle vara, till exempel, V-, V, V+, VI-, etc.

Sachsiska svårighetsskalan

I Elbesandstensbergen och angränsande regioner gäller den sachsiska skalan. Den kombinerar teknisk svårighet och risk i en bedömning, och använder romerska siffror som UIAA-skalan. Från VII och uppåt delas den ytterligare in med bokstäver, t.ex. VIIa, VIIb, VIIc, och så vidare.

Säkringsförhållandena är särskilt utmanande där – kort sagt, det är traditionell klättring ("Trad") med mycket personligt ansvar.

USA:s Yosemite Decimal System

I USA används Yosemite Decimal System (YDS) – även kallad Sierra-skalan. Den börjar vid 5.0 och går för närvarande upp till 5.15d. Från 5.10 och uppåt läggs bokstäver från "a" till "d" till – t.ex. 5.10a, 5.10b, etc. –, enligt klassificeringssystemet för de franska och sachsiska skalorna.

YDS används ofta i sport- och tradklättring, men fokuserar enbart på att bedöma fysisk svårighet.

Brittiska graderingssystemet

I Storbritannien blir det lite mer komplext. Här används E-skalan ("Effort") för att utvärdera inte bara teknisk svårighet, utan även psykologisk stress och säkringsförhållanden. Den består av följande komponenter:

• Teknisk grad (t.ex. 4c, 5b, 6a) anger den tekniskt mest utmanande delen av leden.

• Adjektivisk grad (t.ex. S "Severe", HS "Hard Severe", E1 till E11) utvärderar hela leden – inklusive tillgängligt skydd, exponering och fallrisk.

Detta innebär att en led kan anses vara lätt på en teknisk skala, men ändå få en hög E-klassificering om skyddet är dåligt eller till och med utgör en potentiell fara för klättrare.

Australien: Räkna bara uppåt

Medan E-skalan representerar den högsta nivån av komplexitet, håller Australien det mycket enklare. Den börjar runt 11 (lätt) och går för närvarande upp till 36, vilket ungefär motsvarar franska 9a eller UIAA XI. Det finns inga bokstäver eller plus-minus-divisioner – du räknar helt enkelt uppåt. Dock kan leder kännas väldigt olika att navigera beroende på område och terräng.

Brasilianska skalan

Om du planerar en klätterresa till Sydamerika bör du definitivt ta dig tid att bekanta dig med det brasilianska graderingssystemet. Liksom UIAA- eller sachsiska skalan, förlitar den sig på romerska siffror från I–XI. Lätta leder upp till grad VI kan kompletteras med "sup" (för "superior"), t.ex. VIsup. Från grad VII och uppåt läggs bokstäverna a, b och c till, enligt den franska modellen för att ytterligare differentiera mellan svårighetsgrader.

Aidklättring – Vad betyder A0, A1 & Co.?

I aidklättring använder du aktivt skydd för att ta dig uppåt. Här är de viktigaste graderna:

• A0: Skyddspunkt används som steg eller grepp ("aiding")

• A1: Rörelse med fotöglor

• A2-A5: Ökande i svårighet, förankringar försämras successivt, hög risk

Betygssystem i bouldering

De tidigare betygsskalorna fokuserade alla på repklättring. Bouldering ser dock ganska annorlunda ut. Här ligger fokus på att mäta explosiv kraft och perfekta rörelsesekvenser – men inte uthållighet, taktik eller skydd. Jämfört med sportklättring skulle du titta på något som en 100-meterssprint vs. ett maraton.

När du bouldrar kommer du förr eller senare att stöta på Fontainebleau-skalan (kort: Fb) – det är guldstandarden, särskilt i Europa. Den kommer, som namnet antyder, från det legendariska boulderingområdet Fontainebleau i Frankrike och ligger ganska nära det franska betyget för klätterleder.

Skalan börjar vid 2 ("lätt"), och ökar i **a-, b- och c-**steg upp till nivå 5. Från 6a blir det allvar, och betygen är antingen raka eller markerade med ett "+" – vilket betyder att bouldern är något svårare. Om du vill veta var den absoluta toppen ligger: den svåraste bekräftade bouldern hittills är 9a – en seriös riktmärke!

Sedan finns det Fb traversbetyg. Principen är densamma, men eftersom traverser vanligtvis är mer uthållighetsbaserade och mindre explosiva, betygsätts de något lättare. En 8a+ travers motsvarar därför ungefär en 8a boulder.

Om du någonsin går bouldering i USA kommer du så småningom att stöta på V-skalan. Det är det ledande betygssystemet där och fungerar lite annorlunda än Fontainebleau-skalan. "V" står för "Vermin", uppkallad efter bouldraren John "Vermin" Sherman, som skapade systemet.

Det börjar vid V0, vilket ungefär motsvarar 5c på FB-skalan. Därefter ökar svårigheten linjärt: V1, V2, V3... och så vidare, upp till för närvarande V17 (motsvarande en 9a boulder) – den svåraste bekräftade boulderkruxen i världen. Till skillnad från Fb-skalan finns det inga a-, b- eller c-underindelningar här, vilket gör saker och ting lite mer linjära.

Kan svårighetsgrader enkelt konverteras?

Det korta svaret: Nej – åtminstone inte exakt. Även om det finns många jämförelsetabeller och omvandlare, finns det ofta fortfarande mycket spelrum. En fransk 6c är inte alltid lika svår som UIAA 8, och även om en bouldrare bemästrar 7a, betyder det inte automatiskt att de också kan göra en 9+ sportklätterled – eftersom båda disciplinerna kräver helt olika färdigheter. Medan sportklättring främst kräver teknik, uthållighet och strategisk ruttläsning, handlar bouldering ofta om precisa rörelser, kroppsspänning och dynamiska element – men också komplex teknik, balans och problemlösningsförmåga. I tradklättring är mentala faktorer som självsäkring, riskbedömning och ruttbedömning dessutom viktiga.

Vi rekommenderar att använda tabeller endast som riktlinjer – särskilt inom dina egna prestationsförmågor – och att alltid förvänta dig det oväntade. Källa: Alpenverein 

Gym vs. Rock Climbing

Even though indoor routes are often rated using the same scales as outdoor routes, there are important differences:

• Indoors: easier to assess, consistent spacing between holds, consistent temperatures

• Rock: Uneven, unpredictable, natural belaying points – but also include the one or other surprise, which correspondingly makes them more psychologically demanding

Climbing halls are often considered "customer-friendly" – which can lead to a serious reality check when you’re outdoors. Especially when engaging in challenging onsight-climbs, it pays off big time if you’re already acquainted with the feel and physics of rocky surfaces.

Conclusion: Understanding Rock Climbing Scales – and Using Them Wisely

Climbing is more than just numbers, letters, and scales. Every route tells its own story – and difficulty is never just a question of grade. With a basic understanding of different rating systems and an open eye for subjective factors, you’ll be able to much better assess your routes – and specifically train for them.

Whether indoors or out in the wild, the main thing is to keep going – and have fun on the wall!