För

vacker

för

att

oroa

sig

Klättring har alltid varit lite mer än bara en fysisk aktivitet för mig. Jag växte upp med föräldrar som klättrade mycket i alperna tidigare, och deras berättelser om att klättra upp i bergen med väldigt lite utrustning var alltid fascinerande. Dessutom är våra klippor också ganska utspridda, så om jag ville leda klättring på våra hemmaklippor var jag helt enkelt tvungen att börja omfamna utspridda leder och rimlig rädsla.

Storbritannien är ett speciellt land eftersom det, förutom att erbjuda mycket sportklättring och bouldering, har en enorm mängd tradklättring. Det är en kultur som är djupt rotad i brittisk klätter-DNA, och det är väldigt intressant att lära sig mer om den. Jag har alltid varit ganska tveksam till att prova några av de svårare tradlederna i Storbritannien, eftersom de ofta ser objektivt väldigt farliga ut. Placeringen av säkringar är ofta mycket osäker, och jag känner mig fortfarande i stort sett som en nybörjare när det gäller att placera och lita på utrustningen.

När min vän Neil Gresham gjorde förstabestigningen av Lexicon år 2021, visste jag att det var en led som såg alldeles för bra ut för att missa. Den ligger i det vackra landskapet i Lake District, högt uppe i bergen, och kombinerar tradklättringsfärdigheter, ett lugnt sinne och sportklättringens fysik på ett perfekt sätt.

Skuggan kommer på eftermiddagen, så vi kunde vandra på morgonen och njuta av solen och prata i solen, medan jag tittade på väggen från sidan. Den såg definitivt skrämmande ut, men dagen var alldeles för vacker för att vara orolig på riktigt. Det var kul att dela dagen med Neil och Craig Matheson, en annan lokal klättrare som har gjort många förstabestigningar i Lake District.

Det finns en härlig enkelhet i att vara omgiven av klättrare som delar samma passion och syn på livet, och det spelar egentligen ingen roll om det är första eller hundrade gången man ses. När skuggan närmade sig gick vi upp till toppen av klippan och Neil firade sig ner längs linjen för att rengöra den, lägga på lite krita och visa mig var säkringarna skulle sitta, medan jag hängde ungefär 8 meter till höger om den för att få en bra vy. Jag använde också videor på mobilen för att visualisera betan på bästa möjliga sätt.

Neil och Craig gjorde ett bra jobb med att distrahera mig och hålla det lättsamt, men precis innan jag satte igång tog jag en minut för att samla mig och bli medveten om vad som skulle hända. Jag kände mig avslappnad, men redan de första metrarna var lite överraskande. Klättringen var inte alltför svår, men ganska djärv, och jag var inte riktigt säker på om kanterna var stabila. Det handlade mest om att jag inte var van vid att klättra på just den här typen av berg, och det gick inte riktigt så perfekt som jag hade hoppats. När jag kom 15 meter över marken, där man kan placera bra kilar, gjorde jag det snabbt och precist. På hyllan lämnade jag mitt knäskydd och slappnade av. Som om det bara var en annan sportled.

Det svåra med Lexicon är att den mest krävande delen är lång och obeveklig hela vägen. Varje grepp är ganska unikt, och kunskap om varje tagg och kristall är väldigt viktigt. Eftersom jag gick för en flash och inte hade övat in rörelserna blev jag ibland överraskad. De första fem rörelserna var perfekta, men sedan började jag improvisera, greppen var lite annorlunda än jag hade förväntat mig, och jag var på väg att tappa flytet. Jag blev inte särskilt trött, men jag hade hoppats på lite mer marginal. Ju högre jag kom, desto svårare blev det att hålla fokus. Sedan kom jag till de två sista svåra rörelserna.

Att få det lilla crimp-greppet med vänster hand, tvåfingersfickan med höger och det sista svåra flyttet – ett dynamiskt move in i en spricka. Problemet är att det inte riktigt går att göra kontrollerat, särskilt inte när man är trött. Jag improviserade, bytte fotsteg, bytte igen, men den sista ändringen kändes bra. Så jag bara körde, utan att tänka. Jag fick tag i sprickan, fortfarande nästan utan känslor, för det var två rörelser kvar. Att nå sista kanten var fantastiskt, men plötsligt började jag inse vad som just hade hänt. Trots total glädje skakade jag lite. Jag var verkligen glad att jag slapp testa det där fallet.

Tack, Neil, för att du etablerade den här leden, och tack för säkringen! Att flasha Lexicon betyder mycket för mig, och det betyder ännu mer att du var på andra sidan repet!